Information

Om Revolutionära fronten:

Vi lever i en tid där den befintliga arbetarrörelsen är svagare än den varit sedan början av 1900-talet. Efter det att socialdemokratin och arbetsköparna under lång tid sakta men säkert ha arbetat för att försvaga fackföreningarna genom klass samarbete, samförstånd och skilja fackföreningsledningarna från dess medlemmar genom att korrumpera ombuden har arbetarrörelsen kollapsat under trycket. Nu utsätts vi för väl planerade och uträknade attacker från överklassen. Detta är inget som sker i hemlighet utan helt öppet och varje vaken människa kan bevittna det.

Dessa öppna attacker mot oss och vår värdighet har arbetsköparna inte vågat göra på väldigt länge, utan de har arbetat i skymundan genom att propagera samförstånd med den Socialdemokratiska så kallade arbetarrörelsen. Överklasspampen Peter Wallenberg säger det bäst, ”Socialdemokraterna är de enda som kan hålla facken i schack”.

Nu när dessa attacker lett fram till att arbetare känner sig alienerade från sina fackföreningar och tappat tron på kraften i vår kollektiva organisering. Nu flyttar de fram sina positioner mot arbetarrörelsen och ger sig på vår, genom kamp vunna, levnadsstandard. Attacker som rör allt från vår a-kassa, anställningstrygghet och lönenivå till skrämseltaktiker om arbetslöshet och den växande svenska underklassen. Väl planerade taktiker som ställer oss arbetare mot varandra och förintar solidariteten mellan människor. Resultaten ute i samhället av detta ser vi tydligt i den ökande rasismen, övergreppen mot kvinnor, hemlöshet, droganvänding, brottslighet, segregation, alienation och hopplöshet för stora delar av vår klass.

Kapitalisterna ser till att vi vänder oss mot varandra, segregerar varandra, förtär varandra, förstör oss själva istället för att sparka uppåt. De förnekar oss vår givna rätt – de som bygger samhället, och är dess majoritet, skall också styra det.

I historien kan vi tydligt se lösningen på det som nu håller på att hända. Kämpar man inte, så får man helt enkelt inget. Allt vad vi antar är normalt idag, att alla får rösta, 8 timmars arbetsdag, sjukvård, barnomsorg, pensioner, a-kassa, kollektivtrafik, merparten som utgör ”samhället” i stort. I princip allt detta har vunnits genom arbetarklassens kamp mot överklassen. En kamp som vi inte fört genom dialog och fred utan genom att ta till det enda som kan skrämma kapitalisterna och i slutändan motarbeta deras onödiga roll i samhället – direkt aktion, strejker, organisering och i många fall även mer militanta kampformer.

Detta är ett minne av klasskamp, klassansvar och klasskänsla som nu aktivt motarbetas av samhällets toppar och försöker förnekas till förmån för att behålla samförståndet och den väg som nu överklassen försöker skicka leda in oss på – nyliberalism. En ideologi som vi överallt kan se vad den leder till.

Närmast oss ser vi osäkra anställningar, alienation, hopplöshet och lönedumpning. Kollar vi längre ut i Europa och världen ser vi samhällen där underklassen växer lavinartat och hur samhällen mer liknar städer och samhällen från industrialiseringens tidsålder än 2000-talet. Vi ser tydligt hur den nyliberala vågen ställer oss mot varandra på internationellt plan likaväl som vi ser allt detta pågå rakt framför våra ögon. Hemma, i våra plånböcker, genom hoten om företagsflytt på TV-nyheterna vi degar ned framför efter arbetet, snabbmaten vi äter och barnarbetarna som gör våra kläder. Vi ser våra förhållanden trasas sönder när man tvingas ta två arbeten för att klara sig, hur vi tvingas söka bidrag på bidrag för att ha råd att bo kvar. Man kan bara konstatera att trots att så många inom vänstern idag hävdar att vi går framåt, så går vi bakåt i rekordfart och faktum är att rika blir rikare, och fattiga blir fattigare.

Detta är verkligen kapitalismens tid och vår historiska och tagna rätt till bra förhållanden håller på att trasas sönder. Vi fördummas, pacificeras och alieneras till den grad att vi inte bryr oss mer. Det blir helt enkelt för mycket problem och en för kall verklighet för att man ska bry sig.

Men någonstans måste någonting hända, och historien har också visat att tiden för partier och pampar har tagit slut. Vi kommer aldrig att gå i samma fälla igen och låta oss förrådas. De enda som kan ta tag i detta är vi själva, det är på våra axlar detta ansvar nu vilar. Det är vi, arbetslösa, lågavlönade, flexarbetare, ensamstående morsor, vårdarbetare, fabriksarbete – alla vi är ytterst ansvariga för vad som kommer hända med oss. Det är dags att organisera motståndet mot nyliberalerna och allt vad deras politik leder till. Arbetarklassens befrielse – kan enbart vara vårt eget verk!

Revolutionära fronten är en del av det motståndet.

Vad vi vill…

Revolutionära Fronten ser lösningen i att vi vanliga människor tar tillbaka makten över sina liv med de medel som krävs. För att uppnå detta krävs det ofrånkomligen en form av revolution. Denna revolution kräver organisering och RF:s mål är att erbjuda denna organisering till de som ställer sig bakom den form av politik som vi bedriver. RF satsar inte på att bli en fackförening eller parti. Vi ser vår roll som en del av den utomparlamentariska rörelse som tvingas att agera utanför dessa ramar.

Vi strävar efter arbetarstyre i arbetarområden och för att återuprätta en klasskänsla och klassansvar igen med målet att skapa direktdemokratiskt styrda samhällen på lokal nivå som samarbetar med andra samhällen byggda på samma direktdemokratiska princip.

Vi strävar efter ett jämlikt samhälle där alla är lika värda oavsett om du är kvinna eller man, vilken hudfärg du har eller vem du attraheras av.

Vi strävar efter ett samhälle där ansvar och frihet går hand i hand och där lag och ordning uppehålls av oss själva.

Vi strävar efter ett samhälle där fackföreningar och andra organisationsformer tillåts växa och samarbeta för att kunna slå tillbaka den globala kapitalismen och de orättvisor och rasism denna leder till. Vi motsätter oss all form av imperialism. Det vi ser framför oss är ett internationellt samhälle med basen på lokalt plan där makten finns hos invånarna istället för makthavarna.

Vad vi gör..

Tills detta har uppnåtts kommer RF:s delmål vara att organisera en del av motståndet som innebär att vi kommer att bemöta, med all vår förmåga, alla attacker mot arbetarklassen.

Detta inkluderar allt från statliga attacker i form av lagförslag till att konfrontera nazister och fascister som nu växer sig starkare och gör allt för att splittra vår klass och hota våra intressen. Att bekämpa antidemokrater med demokratiska medel ser vi som idealistiskt och naivt. Vi har istället valt att vara militanta och rakryggade i vårt motstånd mot den statliga och utomparlamentariska rasismen.

Vi är också beredda att aktivt kritisera den vänster som vi sett misslyckas gång på gång. Att aldrig hylla en ”rörelse” som misslyckats med att nå sina mål gång på gång. Vi kommer ständigt att hålla blicken fokuserad och stark på vad som vi verkligen spelar roll: klasskamp och klassposition.

RF har inte som mål att återigen bli en medelklassdominerad organisation som talar över folks huvuden, med ett språk och med frågor som känns främmande och flummiga. Vi kommer inte att prata i studiecirklar inlåsta bakom akademiska dörrar på universiteten, vårt mål är att vara på gatan, där vi bor, där vi arbetar. Att verka i vår verklighet och vardag där vi har grunden till vårt engagemang.

I dagens skede, flera år efter vårt skapande, så växer vi kontinuerligt och vårt mål är att fortsätta göra det. Att fortsätta organisera och arbeta med vår organisation, knyta band, föra dialog och bygga broar med våra kamrater och andra som följer samma linje som oss. Detta inkluderar allt från militant antifascistiska organisationer till fredliga rörelser och organisationer som värnar fackliga frågor och arbetsrätt.

Vi kommer aldrig att ställa oss bakom en helt fredlig linje. För många gånger har vi sett hur sådana rörelser kvävs av handlingsförlamning och deras krav pressas tillbaka. Vi hävdar istället att vi kan välja att agera precis som vi vill. Vad nöden kräver, och vad som är taktiskt rimligt och genomförbart.

Vi väljer själva vad vi gör, hur vi gör det, och när vi gör det.
Men en sak vet vi säkert genom att studera historien.
Allting som sker har en motreaktion
Revolutionära fronten kommer aktivt delta och verka för den reaktionen

Principförklaring:

1) Revolutionära Frontens grundprinciper/grundstadgar kan aldrig förändras eller upphävas, då de utgör grunden för Revolutionära Fronten som organisation.

2) Revolutionära Fronten har en socialistisk syn på samhället och strävar efter det klasslösa, förtrycksbefriade samhället. För att detta skall kunna uppnås krävs en revolution.

3) Revolutionära Fronten kämpar mot kapitalism, sexism, homofobi och rasism/fascism i alla dess former.

4) Revolutionära fronten erkänner alla kampmetoder och ser fredligt motstånd och revolutionärt våld som lika delar av den revolutionära klasskampen. Användandet av revolutionärt våld ser vi som en rent taktisk och politisk fråga och inte som en moralisk.

5) Medlemmar i den Revolutionära Fronten skall följa den linje som beslutats av organisationen. Parollen ”öppenhet i diskussion, enighet i handling” skall vara vägledande.

6) Allt vårat arbete utgår från våran klassposition. Arbetarklassens kamp är det ytterst relevanta i den socialistiska rörelsen.

 

(In English)

About the Revolutionary Front

We live in a time where the existing working class movement is weaker than it was in the beginning of the 20th century. For a long period of time the working class movement in Sweden has suffered from the cooperation between the social democrats and big business. They share the same goal – weakening the unions through class-cooperation. The working class movement collapsed under the pressure.

Now we are the target of well organised and well calculated attacks from the ruling-class. This is no secret and every human being willing to, can see it happening. These open attacks against our class, and our dignity is something that the companies haven’t done in a very long time. They used to work secretly through cooperation with the social democratic “labour movement”. The Swedish fat cat Peter Wallenberg said it best himself: ”The social democrats are the only ones who are able to keep the unions under control”.

As a result of these attacks workers feel alienated from their own unions and have lost fate in the strength of our collective organisation. Now, when we are weakened, they move their positions forward.

They attack everything from our unemployment benefits, employment security and wage levels and use pure scare tactics about unemployment and a growing lower-class. These are well planned tactics that has put workers against eachother and destroyed the solidarity in our class. The consequences of this are very clear: growing racism, assaults on women, homelessness, drug abuse, crime, segregation, alienation and lack of fate for a large part of our class.

Capitalism is making sure that we turn against ourselves and our class. That
we segregates ourselves, destroy ourselves and are busy fighting within instead of kicking upwards. They deny us our given rights – that those who built our society and keeps it alive shall also control it. Throughout history we can clearly see the solution to the problems we are facing today. If you do not fight, you cannot win anything. Everybody’s right to vote, eight hour working day, health care, childcare, pensions, unemployment benefits and public transports. These are all things we take for granted today, but what we can’t forget is that all of this someone struggled for yesterday. All of this has been won in the struggles between the working- and the ruling class: These struggles have not been fought throughout dialogue and peace; they were won with the only methods possible of countering capitalism and its unnecessary role in society: direct action, strikes, organisation and, in many cases, a more militant form of struggle.

This memory of class struggle, class responsibility and class feeling is now countered on a regular basis by the leaders of society. They are denying our memories in favour of the direction which the ruling class is trying to lead us in to – neoliberalism. An ideology which devastating results are visible all over the world. In Sweden unsecure employments, alienation, hopelessness and wage dumping has come as a direct result of neo-liberalism.

In the rest of Europe and the world poverty is growing rapidly and the societies and cities are more like the cities from the early years of industrialisation than cities in the beginning of the 21th century. It is obvious how the neoliberal way put us against eachother on an international level, but it is also visible right in front of us. In our homes, in our wallets, through the threats of outsourcing corporations on the 9 pm news, the fast food we are eating and the child labourers who make our clothes.

One can only conclude that while the left argues that we are forwarding our positions we are in fact facing a major setback. The result of this is that the rich become wealthier at the poor’s expense.

This is the era of capitalism and our good conditions, won by struggle, are being torn apart. We are being pacified and alienated to the limit where we don’t care any longer and we have lost interest in evolving ourselves. Together this becomes too much and in the end you stop caring.

But somewhere something must happen, and history has shown us that the time for parties and bigwigs has come to an end. We are never falling into the same trap again and let them betray us in their ”working class struggle”. The only ones who can make a real change to this are ourselves, and it is upon our shoulders this responsibility lies.

It is us, the unemployed, the under-waged, flex employed, single parents, healthcare workers, factory workers, we the ones who make the society – all of us are are utterly responsible for our own fate. It is time to organise the resistance against the neoliberals and everything that their politics leads to. The Working class liberation can only be the work of ourselves!

RF is a part of this resistance.

What we want…

The Revolutionary Front sees the solution in that we, the people, reclaim the power of our lives by any means necessary. To accomplish this, a sort of revolution is inevitable. This revolution requires organisation and RF’s goal is to offer this organisation to those who have opted the politics we pursue. RF has no intentions of becoming a union or a party. We see our role as part of the non-parliamentary movement that has to act outside this framework. We strive for working rule in working-class areas and to restore a sense of class and class responsibilities again with the goal of creating direct democratically governed communities at local level, cooperating with other communities built on the same direct democratic principle.

We strive for an equal society where everebody is equally worthy regardless of your gender, the colour of your skin or who you are attracted by.

We strive for a society where responsibility and freedom go hand in hand and where law and order are maintained by ourselves.

We strive for a society where unions and other forms of organisation are allowed to grow and cooperate to be able to force back global capitalism and the injustices and racism it leads to. We oppose all sort of imperealism. What we see ahead of us is an international society based on a local level where the power is held by its citizens and not the rulers.

What we do…

Until this has been achieved, RF’s intermediate goal is to organize parts of the resistance which means that we will respond to all attacks against the working class with all of our ability.

This includes everything from attacks from the government in shape of legislative proposals to confront nazis and fascists, who are now growing stronger, and will do everything in their way to disrupt our class and threaten our interests. Fighting anti-democrats by democratic means, we consider as idealistic and naïve. We have instead chosen to be upright and militant in our resistance to the state and the non-parliament racism.

We are also willing to actively criticize the left and never pay tribute to a movement as we have seen failed to reach their goals too many times. We will always keep our mind focused and steady on what really matters; class struggle and class position.

RF does not set out to become another middle class organisation that talks over people’s heads with a language and questions that are foreign and muddled. We will not talk in study groups locked behind academic door at universities. Our goal is to be be on the streets, where we live and where we work. We will work in our reality and daily life, where we have the foundation for our commitment.

At the present stage, eight years after our formation, we are growing continuously and yet another goal is to keep on doing so. We will continue to organise people from the working class and work with our organisation, forge links, keep dialogues and build bridges with our comrades and other who follow the same path as us. This includes everything from antifascist organisations to peaceful movements and organisations that defend trade unions and labour matters.

We will never embrace a completely peaceful approach. Too many times we have witnessed how such movements are stifled by paralysis and their demands pushed back. Instead we choose by any means necessary, as the distress call, and what is tactically reasonable and feasible.

We choose what we do, how we do it and when we do it. But one thing is for certain throughout history. Every action has a reaction and RF will actively participate and work for that reaction.

Declaration of principles:

1) The Revolutionary Fronts basic principles can never be changed or abolished, because they make the foundation of the Revolutionary Front as an organisation.

2) The Revolutionary Front has a Socialist view of society and we strive for a society without social or economic classes, a society free of oppression. To accomplish this we need a revolution.

3) The Revolutionary Front fights capitalism, sexism, homophobia and racism/fascism in all of their forms.

4) The Revolutionary Front accepts all methods of struggle and looks at peaceful resistance and revolutionary violence as two equal parts of the revolutionary class struggle. The use of violence is looked upon as a pure tactical and political issue, not a moral one.

5) Members of the Revolutionary Front shall follow the line that is decided by the organisation. ”Open in discussion, unity in action” shall be a guide line.

6) All our political work is comes from our position as a class. The working class struggle is of the utmost importance in the socialist movement.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s